Berättat för familjen

Tanken när jag beslutat mig för att söka in till socionomutbildningen var att jag skulle hålla nere människorna som visste om min plan för att inte sätta så stor press på mig själv. Jag är bra på att göra det och ville inte ha andras förväntningar och förhoppningar på att jag ska komma in. Samtidigt så klarat jag inte av att ha hemligheter för mina nära så nu tror jag faktiskt att alla vet.

Min mamma blev nästan tårögd av glädje och lättnad och sa att hon hoppats på att jag skulle komma till denna insikt själv.

Pappa och hans särbo reagerade inte alls med samma glädje. Jag tror snarare de pikade mig och frågade om jag skulle hoppa av den utbildningen med efter ett halvår.
Jag vet inte hur jag ska tolka det så jag väljer att inte tolka det alls.

Nu är hemligheten inte längre en hemlighet!