Arg som ett bi!

Detta inlägg har ingenting med mina drömmar och mål att göra. Men jag måste skriva det för jag är vansinnig. Läste den här artikeln vid lunchtid idag och är fortfarande rosenrasande.

Den vidriga människosyn denna grupp människor har är så långt ifrån min syn. Vadå bygga boendet vid sjukhuset eller långt ifrån barnfamiljer?!

Bara för att du har ett psykiskt funktionshinder står det inte efter diagnosen = farlig. Tvärt om. Många av de personer jag mött med diagnoser har varit några av de mest varmhjärtade och ödmjuka personer som inte vill någon något ont. 

Personligen är jag mer rädd för de som redan bor i kvarteren där boendet planeras att byggas och deras syn på människor. Jag undrar så om de lär sina barn att alla människor är lika mycket värda?