Yttrade orden högt

Så var man i skolan då och ännu en värderingsövning är gjord som följdes av en lång rast eftersom lärarna är oerhört generösa vad gäller hur lång tid vi har på oss för varje uppgift.

Nåja, till slut hade vi mentorssamtal och jag berättade för hen att jag tänker söka till socionom utbildningen. Mentorn kopplade inte riktigt utan behövde fråga vad det innebär för min nuvarande utbildning vilket då betyder att jag skulle hoppa av.
Hen trodde att det var en bra väg för mig att gå när jag sa att denna utbildningen inte ger mig tillräckligt utan att jag vill ha en bredare och djupare utbildning. Känns skönt nu när jag berättat det, det känns lugnare inom mig samtidigt som pressen ökar. Nu måste jag ju fixa det, för nu har jag sagt att jag ska ta mig vidare.

Upp till bevis Z!

Terminstart

Jag har skjutit upp tanken på att skolan börjar så länge att det nästan kom som en överraskning i helgen att det var dags att åka norr ut idag.
Samtidigt så erbjöd jag mig att jobba några timmar mitt på dagen för att få ihop alla lösa trådar på jobbet vilket gjorde att min välbehövliga sovmorgon försvann.

Mötte en klasskompis på perrongen och genast var vi tillbaka i samma gnäll som alltid, lärare som inte rättar uppgifter i tid, betygs som glöms bort eller blir fel och uppgifter som försvinner. Fick frågan av hen om jag tänkt fortsätta utbildningen.. Jag är inte bra på att ljuga men ville inte avslöja min plan för hen. Så jag sa att utbildningen inte ger mig det jag hoppades på och att jag inte vet vad jag vill göra med utbildningen när jag är klar, det kanske räcker med min nuvarande utbildning (skötare/undersköterska) för de jobb jag vill ha, då känns det onödigt att resa norrut så ofta.
Det är ju sanningen, också. Men en version av sanningen. Min dröm behåller jag för mig själv i denna umgänge tills vidare i alla fall.

Tågresan kunde varit underbar men tre faktorer sänker betyget rejält, vi kom iväg 25 minuter senare än planerat från Sthlm central, jag har åkt baklänges hela vägen och från Gävle har jag delat vagnen med två små barn (trötta, uttråkade och där med skrikiga barn) med sina föräldrar där mamman mest behandlar sina barn som undar. Nej

Hur drömmen kom till

Jag läser ju som sagt till Behandlingspedagog efter att ha sagt upp mig från ett jobb inom socialpsykiatrin jag inte trivdes på. Jag hade gott om tid till att leda utbildningar på arbetstid och fastnade till slut för den jag läser. Jag hade funderat på yrket tidigare men då avfärdat tanken, men nu satte den sig, jag sökte och kom in.

Utbildningen visade sig sedan inte besvara de förväntingar jag satt på den men jag tänkte att det blir bättre. Vi skickades mot slutet av terminen ut på praktik och det var ingen lek att hitta en plats. Till en början var jag övertygad om att jag ville vara på ett behandlingshem för personer med självskadeproblematik i första hand och alla följder det har. Men jag hittade inte ett enda ställe som kunde ta emot mig. Totalt ringde jag till 14 olika enheter men fick avslag av olika anledningar hos dem alla.

Till slut fick jag en plats på en skola för utåtagerande högstadieelever med neurodiagnoser och autismspektrumdiagnoser. Jag åkte dit på ett besök och allt kändes fel. Jag vill ju faktiskt inte jobba inom skolan, dessutom skulle min praktik sträcka sig längre än deras termin - vad skulle jag då göra de sista två veckorna?

Jag gnällde lite hos min lärare tillika mentor och fick till slut tag på en lista med praktikplatser han haft elver på i Stockholmsområdet. Jag fastnade direkt vid en som hade samma postadress som mig och gick till allas vår bästa vän Goole.

De kallade sig Musketörerna - en för alla alla för en och är en förening i Rågsved som guidar personer i socialt utanförskap till ett bättre liv. Man hjälper människor här och nu med det de vill ha hjälp med, inte vad andra anser att de behöver hjälp med. (Tex. Harry är hemlös och har tappat de flesta av sina tänder och vill ha hjälp med att få träffa en tandläkare och få nya. Då är det just det man hjälper till med inte bostadsproblematiken.) Man börjar i den änden motivationen finns.

Personerna som jobbar på Musketörerna har själva upplevt ett socialt utanförskap på nära håll då de flesta har ett missbruk bakom sig, varit hemlösa och arbetslösa större delen av sina liv. De har även Rågsved gemensamt, förorten som när den byggdes var rena lyxen men som snart förvandlades till något helt annat.

Idag är de som är anställda på Musketörerna fria från sina missbruk och fokuserar på att hjälpa sina kamrater som inte nått lika långt, de föreläser även i skolor där de berättar om sitt missbruk och dess konsekvenser.

Sett ur min vinkel som blivande behandlingspedagog var praktiken inte vad jag hoppats på då ingen av de anställda hade någon utbildning utöver sina år som missbrukare, hemlös och utstött. Det fanns helt enkelt ingen som visade mig hur mitt framtida yrke kan komma att se ut och de kunde heller inte alltid svara på mina frågor. De vände sig istället till mig, med sina frågor. Oerhört smickrande men det kändes lite konstigt det måste jag erkänna. Att jag lärde dem saker när det skulle vara tvärt om.

Ur min synvinkel som ny i Rågsved och människa gav praktiken mig mer än jag nåsin kunde ana. Jag fick möta människor som saknat bostad sedan 30 år, som svikits av samhället sedan de gick i skolan och hamnade i överfulla klasser, för att sedan komma ut på en arbetsmarknad där det inte fanns jobb och så småningom bli utslängda av föräldrarna, eller så tröttnade de helt enkelt själva på att bo hemma.

Det alla hade gemensamt var en bristande tilltro på systemet med myndigheter och socialtjänsten i spetsen. Visst, man kan få pengar av socialen men vill man ha mer hjälp än så tar det ofta stopp på grund av deras regler som förhindra dem till att bevilja andra saker.

Det var då jag insåg att min nuvarande utbildning inte räcker, jag vill läsa mer om våra lagar och regler som gör att vi försätter våra egna medmänniskor i detta utanförskap med denna ohyggliga otrygghet som den medför och hur vi kan ställa så mycket krav på människor som inte har någonting.

Det enda sättet att få all den kunskap är att läsa till socionom. Nu vet jag inte om jag vill bli en "soc.kärring" då jag har en annan plan i bakhuvudet, men det vore fint att vara den "soc.kärring" som faktiskt gör skillnad.

För den missär många lever i borde inte få finnas i vårt rika land där direktörer som avskedas får mer pengar i månaden på att göra ingenting än vissa av dessa människor får ihop på ett helt år!

Ledig dag

Ja tydligen ska man ha lediga dagar med. Dagar som ska ägnas till återhämtning. Jag vet inte hur mycket återhämtning min dag inneburit men den har gjort under för själen.
Sovmorgon, en tur till gymmet och sen hem för att göra lunch. Samtidigt som jag lagade lunchen pratade jag i telefon med en gymnasieklasskompis även kallad min skogstös. Äntligen fick jag bekänna för en "verklig" person mina tankar kring att vara utan nära vänner i min nya hemstad. Jag har ju faktiskt ingen nära vän här och det sliter på mig samtidigt som det är det som gör att jag kommer hinna plugga så mycket i höst samtidigt som jag kommer jobba. Det var skönt att få sätta ord på känslorna och höra någon annans reflektioner av mina tankar. Det visade sig dessutom att hon är lite i samma sits..

Så hur gör man när man är vuxen och vill lät känna nya människor?

Som en extrabonus mötte jag upp en vän från högstadiet för shopping, skvaller och sockerchock. Jag insåg då att jag faktiskt inte är utan vänner som det ibland känns som. Jag har vänner. De bor bara inte så nära mig som jag önskar alternativt behöver.

Där efter blev det middag med  efterrätt hos min nygifta vän P och hans fru kvällen avslutades med en drink inne i stan och jag undrar hur sjutton Sthlms innerstad förvandlades till en fritidsgård på bara ett par timmar?

Dagens klockrena citat levererat av mig blev " springer runt om en odlad höna." ja ollar och skållad öre tydligen lättare än väntat att förväxla.

Tiden som sprang förbi

Jag hade en tanke innan sommaren började, en tanke som slog rot efter höstens misslyckade försök till att få betyg i matte B. Det försöket slutade med en hysteriskt gråtande Z som sprang ner i tvättstugan och gömde sig från sin väldigt pedagogiska sambo som försökte förklara matematikens obegripliga språk. 

Så, nu tänkte jag börja om från början helt enkelt, med grunderna. För jag kan faktiskt inte grunderna i matematik, har aldrig kunnat heller och trott att jag aldrig kommer kunna. Så jag bad min sambon till lika lärare, dock ej i matematik, låna hem en bok över sommaren. Det är ju inte direkt så att någon elev skulle sakna boken under sommarlovet. De skulle nog inte ens sakna boken under terminen om jag ska dra till med en vild gissning. 

Tanken var att jag skulle ha betat mig igenom A-kursens bok innan höstterminen började med behandlingspedagogsutbildningen. 

Men, vem vill plugga på semestern? 

Men, vem orka plugga när man jobbar 120% under 4 veckor och snittar arbetspass på 10 timmar? 

Så, jag kom igång för ca 3 veckor sedan när sommarschemat på jobbet tog slut och jag började jobba 70 % 

Att gå från 120% till 70% känns som rena rama semestern, all tid jag har över till annat är vansinnig.

Så, jag kom då igång. Långsamt med lite tårar, det går inte att förneka. Ekvationen lyder Z + matematik = tårar. Men nu har jag kört ett 60-tal sidor och börjar komma in i det. Min koncentration är helt värdelös, den håller i ca 10 minuter. Sen går jag på toa, dricker ett glas vatten, kollar Facebook, kollar twitter eller aftonbladet. Mest blir det twitter, det är ju där allt det roliga händer. 

Jag gör ändå framsteg jag börjar se saker. Jag är bara rädd att de inte fastnar. Talen jag har svårt för behöver jag ta till hjälpen i exempelrutorna varje gång, så jag lär mig inte hur jag räknar ut vissa bråk. Jag lär mig bara i vilken ruta, på vilken sida det står hur jag ska göra - för jag fattar faktiskt inte. 

Bråk är något av det mest frustrerande jag vet och givetvis började hela boken med just bråk. Det gick sedan vidare till potenser vilket inte är mycket mer att hänga i granen. 

Idag nådde jag procent och stoltheten i mig när jag klarar tal utan att lusläsa exempelrutorna är monumental. Jag ger ifrån mig små glädjetjut, ler fånigt och sträcker på ryggen och tänker att fan, jag klarar det här!

Jag har mycket kvar av boken innan jag tagit mig igenom hela och jag ligger efter i mitt mentala schema men det känns okej. Jag får inte längre ont i magen av att tänka på böckerna. Det är inte ens jobbigt att ha dem framme på köksbordet hela dagarna för då kan jag sätta mig och lösa ett tal om jag har 10 minuter över. Det händer sällan, men det händer. Framförallt händer det oftare om jag inte behöver krångla fram böckerna ur byrån. 

Sommaren sprang helt enkelt förbi lite för snabbt men besluten hann landa i mig och till och med börja gro, det är en känslomässig storm som går igenom mig på grund av mitt beslut, som jag börjar gilla mer och mer.

Ännu en blogg i mängden

Så har jag då en ny blogg, vilken i ordningen vill jag nog inte ens tänka på. Skillnaden denna gång är att jag har ett syfte med den - att samla alla tankar kring mina nuvarande studier och de studier som är min dröm och hur jag tänkte ta mig dit.

Så det blir allt ifrån motivation till bakslag till envishet och förhoppningsvis når jag mitt mål. 

Målet är att komma in på socionomutbildningen på Stockholmsuniversitet, gärna till våren redan. 

Just nu (eller okej, jag har sommarlov i tre dagar till) läser jag till Behandlingspedagog med dubbeldiagnos kompetens via en Yrkeshögskola i Timrå. Utbildningen är distansbaserad och har träffar i Timrå ungefär var 5e vecka över två dagar. Resterande tid är vi hemma och betar av alla uppgifter vi fått med oss hem från i ett litet kompendium. Jag började utbildningen VT 2012 och den ges över 4 terminer där man sista året väljer två områden att "specialisera" sig inom.

Utöver det har jag under våren jobbat extra som tim.vikarie på ett LSS Gruppboende och i går fick jag besked om att får en fast tjänst från och med 1 september med tjänstgöring på ca 70%

Lyckan är total då alla tre viktiga element för att jag ska trivas på ett arbete uppfylls - brukarna, kollegorna och cheferna. 

Nu undrar någon säkert (om någon ens läser detta) hur jag ska få ihop jobbet på 70% med mina heltidsstudier?

Själv tror jag inte att det blir några problem alls eftersom jag nu börjat få in en studieteknik och jag jobbade väldigt mycket som timvikarie under våren, så efter en hastig överblick över mina tidrapporter från våren kan jag konstantera att jag kommer jobba 1 pass mer i månaden under hösten än jag gjorde under våren. Nu med skillnaden att jag vet i förväg när jag är ledig och har tid till studierna och när jag ska jobba. Som timvikarie har du sällan någon framförhållning utan hugger på alla pass, för man vet ju inte om det är det sista? 

Det som däremot kan köra ihop min plan för hösten är att jag inte är behörig till socionomprogrammet som det ser ut idag. Så till mitt jobb och studier ska jag förhoppningsvis läsa Matte B på Komvux, eller matte 2b som min kurs heter. 

Det kommer orsaka många gråa hår och en hel del tårar, ty min skräck för matte sitter djupt rotad sen mina tidiga skolår. Mina mattelärare kunde onekligen räkna men att lära ut var det ganska så urdåliga på.

 Förhoppningen är som sagt att jag ska komma in på socionomutbildningen till våren, så ser kanske inte verkligheten ut men jag tänker söka och söka och söka tills jag kommer in!

Varför hoppar jag inte av min nuvarande utbildning direkt om jag vet att den inte ger mig tillräckligt? 

Jo, av den enkla anledningen att jag efter denna termin får en viss typ av examen som kan vara bra att ha i framtiden vid jobbsökande.

Att jag nu dessutom fått fast jobb gör att jag inte behöver, eller ens får, ta CSN lån så jag förlorar bara de pengar resorna och boendet i Timrå kommer kosta mig. Samt viss kurslitteratur som jag ska försöka få tag på via stadens bibliotek eller begagnade för att hålla nere kostnaden.

Ja just det ja, för att fylla höstens schema ytterligare har jag anmält mig till Högskoleprovet - vilket man tydligen även ska plugga inför. 

Det är tur att min umgängeskrets i denna stad i princip är obefintlig för jag kommer ändå inte hinna umgås med någon under hösten.