Övertygelse

Det är dagar som denna, när jag sitter på jobbet med ett A4-papper med administrativa arbetsuppgifter, telelefonsamtal och dokumentationsuppgifter, som jag verkligen känner att ett framtida yrkesliv som socionom verkligen skulle passa mig.
Mellan alla telefonsamtal och små fix har jag även hunnit hjälpa brukarna med småsaker och fått lite mänsklig kontakt. Att inte få träffa människor jag ska jobba för vore inte alls ett lämpligt jobb för mig. Kollegor i all ära men jag vill träffa de jag ska hjälpa för att se om det är mer än det som står på pappret som de behöver hjälp med.

Samtidigt har jag hemma kört fast vid en skoluppgift där jag egenligen får skriva vad jag vill utifrån olika sociologiska teorier till avvikande beteende och kriminalitet - ändå tog det tvärstopp igår när jag satt med den. Orden ville inte leta sig fram från bakhuvudet, ner genom armarna och ut genom fingarna. Märkligt nog fick jag ändå ur mig ett par rader. Inte tillräckligt många men de kan vara en början i alla fall.