Jag hade en tanke innan sommaren började, en tanke som slog rot efter höstens misslyckade försök till att få betyg i matte B. Det försöket slutade med en hysteriskt gråtande Z som sprang ner i tvättstugan och gömde sig från sin väldigt pedagogiska sambo som försökte förklara matematikens obegripliga språk.
Så, nu tänkte jag börja om från början helt enkelt, med grunderna. För jag kan faktiskt inte grunderna i matematik, har aldrig kunnat heller och trott att jag aldrig kommer kunna. Så jag bad min sambon till lika lärare, dock ej i matematik, låna hem en bok över sommaren. Det är ju inte direkt så att någon elev skulle sakna boken under sommarlovet. De skulle nog inte ens sakna boken under terminen om jag ska dra till med en vild gissning.
Tanken var att jag skulle ha betat mig igenom A-kursens bok innan höstterminen började med behandlingspedagogsutbildningen.
Men, vem vill plugga på semestern?
Men, vem orka plugga när man jobbar 120% under 4 veckor och snittar arbetspass på 10 timmar?
Så, jag kom igång för ca 3 veckor sedan när sommarschemat på jobbet tog slut och jag började jobba 70 %
Att gå från 120% till 70% känns som rena rama semestern, all tid jag har över till annat är vansinnig.
Så, jag kom då igång. Långsamt med lite tårar, det går inte att förneka. Ekvationen lyder Z + matematik = tårar. Men nu har jag kört ett 60-tal sidor och börjar komma in i det. Min koncentration är helt värdelös, den håller i ca 10 minuter. Sen går jag på toa, dricker ett glas vatten, kollar Facebook, kollar twitter eller aftonbladet. Mest blir det twitter, det är ju där allt det roliga händer.
Jag gör ändå framsteg jag börjar se saker. Jag är bara rädd att de inte fastnar. Talen jag har svårt för behöver jag ta till hjälpen i exempelrutorna varje gång, så jag lär mig inte hur jag räknar ut vissa bråk. Jag lär mig bara i vilken ruta, på vilken sida det står hur jag ska göra - för jag fattar faktiskt inte.
Bråk är något av det mest frustrerande jag vet och givetvis började hela boken med just bråk. Det gick sedan vidare till potenser vilket inte är mycket mer att hänga i granen.
Idag nådde jag procent och stoltheten i mig när jag klarar tal utan att lusläsa exempelrutorna är monumental. Jag ger ifrån mig små glädjetjut, ler fånigt och sträcker på ryggen och tänker att fan, jag klarar det här!
Jag har mycket kvar av boken innan jag tagit mig igenom hela och jag ligger efter i mitt mentala schema men det känns okej. Jag får inte längre ont i magen av att tänka på böckerna. Det är inte ens jobbigt att ha dem framme på köksbordet hela dagarna för då kan jag sätta mig och lösa ett tal om jag har 10 minuter över. Det händer sällan, men det händer. Framförallt händer det oftare om jag inte behöver krångla fram böckerna ur byrån.
Sommaren sprang helt enkelt förbi lite för snabbt men besluten hann landa i mig och till och med börja gro, det är en känslomässig storm som går igenom mig på grund av mitt beslut, som jag börjar gilla mer och mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar