Följde mina rutiner ändå kom tårarna.

Igår misslyckades jag med att plugga så som jag ville på grund av att jag kom ur sängen så pass sent att mina rutiner bröts. 

Idag hade jag alla förutsättningar. Eller jag HAR alla förutsättningar och jag hade motivationen! Åh vad jag hade motivationen när jag vaknade i morse. Motivationen och målet, drömmen, framtiden. 

Sen sätter jag mig med böckerna, tar fram ett gammalt nationelltprov i matte och fastnar på första uppgiften. Jag har tre matteböcker hemma samt ett häfte med olika regler och förklaringar. 
För att lösa talet jag kört fast på börjar jag gå igenom alla böckerna och deras pedagogiska exempel. Men jag fattar ingenting. 

Var fick de x:et ifrån?
Hur vet de att de ska multiplicera med 7? 
Hur blev +8 plötsligt -8?  

Logiken finns där, jag ser den bara inte. Jag förstår den inte heller. Om jag får den förklarad för mig muntligen, vilket jag fått flera gånger, så förstår jag. Där och då. En dag senare är det som bortblåst ur min hjärna och jag måste få det förklarat för mig igen, för åter igen förstår jag ingenting.

Gogglade runt lite på dyskalkyli och den mesta informationen vänder sig till föräldrar med barn i mellanstadiet. Det är då man bör fastställa en diagnos för att ge rätt hjälp. 
Jag sitter här 25 år gammal och gråter över matematik som är för gymnasieelever och får själv söka information om diagnosen. 

Det finns saker med siffror som jag klarar av.
Jag kan hantera mina pengar, betala räkningar utan att blanda ihop siffrorna, klockan, tidtabeller, komma i tid, läsa kartor men inte räkna ut avståndet, jag runda av tal och på så vis räkna ut hur mycket 5 varor på ICA kostar tillsammans och om jag har råd med dem.

Det jag inte kan är förstår logiken, komma ihåg ett tal, jag är dålig på multiplikationstabellen och att dividera. Ekvationer, grader, procent, bråk, potenser och volymer är rena grekiskan för mig. 
Om du över huvudtaget blandar in bokstäver i talet är jag körd. Alltså går även uträkningar om tid, kilometer och hastigheter bort.

De som utreder en för dyskalkyli är läkare, pedagoger och psykologer. Utredningen tar ett par timmar med tester och man ska träffas ett par tre gånger beroende på vem/vilka som utreder dig.
Det är alltså inget som går att få lite snabbt på en lunchrast hos läkaren på vårdcentralen. Däremot är det läkaren på vårdcentralen (i mitt fall) som måste skicka iväg en remiss för utredningen.
Hade min skola fungerat som den borde och mina lärare inte bollat runt mig som en fotboll hade de via skolpsykologen eller skolkuratorn kunnat skicka iväg remissen och jag hade kunnat få stöd i skolan. 

Det många sidor poängterar kring dyskalkyli är att man ska få en remiss så att man slipper stå för kostnaden själv. Så jag ringde min vårdcentral och blev uppringd efter tio minuter. 
Jag har fått en tid om ca 2 veckor efter att jag fått förklara för ssk som svarade i telefon vad dyskalkyli innebär. 
Det är en bra början.


Hur jag ska göra resten av dagen med pluggande vet jag inte. Jag vet heller inte hur jag ska göra ikväll under min första mattelektion. 

Jag vet bara att tårarna rinner och att jag skäms över min hjärna som inte fungerar.