Varför jag idag inte kan räkna.

Som bekant ska jag skriva Högskoleprovet i slutet oktober, jag misstänker att det blir på Södertörn men jag kan ha fel. Det blir min första gång och jag väntar mig inga toppresultat, men skriver jag inte får jag inga resultat alls och det är sämre. Någon gång måste vara första gången och detta blir min.

Jag har en vän i Uppsala som ska skriva provet för andra gången och i veckan sågs vi för att börja förbereda oss inför provet genom att attackera Stockholms bibliotek i jakt på en övningsbok. Den vi fick tag på är ifrån 2007 - resten är föga förvånande redan utlånade. Nu ser provet inte riktigt lika dant ut nu som det gjorde -07 men typen av uppgifter är de samma men har flyttats om lite (om jag förstått det rätt).
Vi började med mattedelen då den kom först i boken. Gissa vem som fick magknip och en hjärna som låste sig? Det är fint att ha en vän man kan erkänna sina svaga sidor för och som inte dömer, extra fint är det när samma vän även är väldigt pedagogisk och går igenom saker och ting med mig.

Mitt huvud fungerar som så när jag lär mig matte att jag förstår och kan tex. ekvationer DÄR och DÅ. Bara 10 minuter senare har jag glömt det? Varför? Ja, inte är det för att jag är trög - även om jag ofta skyller på det och skojar om det. Nä, orsaken ligger i min skolgång.

Jag har helt enkelt aldrig fått lära mig grunderna ordentligt av mina lärare. Jag har haft lärare som själva inte tyckt om att undervisa i matte (låg- och mellanstadiet) och genom deras bristande engagemang och pedagogik har jag inte lärt mig grunderna.
När jag sedan kom till högstadiet bytte jag mattelärare 1-2 gånger per termin känns det som i efterhand. De ville väl och placerade mig i grupper med andra elever som inte riktigt hängde med, precis som jag.

De förändrade oss men inte sig. Alltså bedrevs undervisningen på samma sätt som i de andra klassrummen, men i lägre tempo. Vi fick genomgångar på tavlorna och sen var det bara att räkna på i boken. Ofta i dessa typer av grupper med "underpresterande" finns elever som placeras där för att de helt enkelt inte är intresserade, skoltrötta och där med oerhört pratiga OM de kom till lektionerna, så någon vidare studiero infann sig riktigt aldrig.

Väl på gymnasiet läste många av mina vänner samma mattekurs som min klass på 1-2 terminer, min klass läste samma mattekurs i 2 år, alltså 4 terminer.
Av 24 elever hade 17 av oss betyget IG efter halva tiden, trots hög närvaro på lektionerna. Många av dessa nu underkända elever hade haft både VG och MVG under högstadiet och vi fattade inte riktigt vad som hade hänt. Så dåliga på att räkna kan vi väl inte bli på så kort tid?
Men så visade det sig att vår lärare i matte hade som krav att man skulle ha minst betyget G på alla matteprov för att få ett G i betyg på kursen. Dvs, du var helt enkelt tvungen att kunna allt. I de flesta andra ämnen tillåts man ha svagare områden och jag har för mig att läroplanen säger att man ska ha G på 80% av proven för att nå betyget G. Denna matteläraren krävde alltså 100%

Denna lärare gjorde även mitt favoritmisstag i sin undervisning. Hen (fantastiskt ord det dära hen!) visade tal och exempel på tavlan, gärna samma som fanns i boken och gick igenom dem. När jag sedan räckte upp handen och sa att jag inte förstod visade hen SAMMA exempel fast i mitt kollegieblock.
Ursäkta mig men vad får dig att tro att om jag inte fattar exemplet varken i läroboken eller på tavlan hur ska jag då fatta det i min egna skrivbok? Fantastiskt dålig pedagogik!
Dessutom låg jag i regel efter i matteboken och försökte frenetiskt komma ihåg det jag just nu satt med men som aldrig ville fastna..

Vi klagade även på läraren hos vår rektor. Vilket fick motsatt effekt. Rektorn tog vår lärares parti rak av och skyllde våra bristande resultat på att vi var en så pratig och stökig klass. Jo, det tenderar väl att bli så när elever känner att de inte kan det man sysslar med på lektionen. Man försöker undvika det som är jobbigt och pratar med varandra helt enkelt.
Att vi går till rektorn och påtalar problemet visar ju även på att vi VILL ha högre betyg, vi VILL lära oss något. Ändå fick vi som sagt skulden.

Så, nu sitter jag här med mina bristande kunskaper i matematik trots att jag i flera år kämpat. Jag har utöver vanlig undervisning lagt otaliga timmar hemma för att jobba ikapp, fått hjälp av andra vuxna som tagit sig tid för mig, jag har påtalat problemet hos rektorer utan att få gehör och nu i vuxen ålder åter igen lagt tid av min fritid för att lära mig sådant som mina lärare misslyckats med trots att jag gått 12 år i skolan.

Tack för att ni fått mig att känna mig korkad så många gånger. 

Många har frågat mig om jag inte har dyskalkyli. Jag önskar ibland att jag hade det, det hade varit lättare att skylla på det i alla fall. Men nej, jag förstår siffor, de hoppar inte, jag kan hantera pengar och enkla uträkningar, jag kan i affären förstå att något som är på 25% rea är billigare än ordinarie pris.
Allt handlar i grund och botten om att jag aldrig lärt mig grunderna. Så för varje gång jag plockar fram matteboken idag läser jag talen som om det vore första gången jag läste dem - för i stort sett inget av den grundundervisning jag fått sitter kvar.

Det är gåvan skolan har gett till mig.