söndag 31 mars 2013

Dyskalkyliutredningen


Dagen jag längtat och fasat inför kom då småningom. Och förväntansfull körde jag till Skarpnäck där logopeden hade sin mottagning. Lite korkat beslut om jag får säga det själv ty detta med parkeringsplatser var lika svårt att hitta som en lösning på ett mattetal. Till slut hittade jag en, 10 minuters promenad från mottagningen.

Logopeden var fantastiskt trevlig men den behagligaste rösten jag någonsin hört. Hen skulle vara perfekt som ljudboksröst eller i radio för den delen. Jag brukar alltid skämmas över mina svårigheter med siffror men jag kände mig enbart trygg i hens sällskap.

Utredningen skulle pågå i cirka fem timmar plus en lunchpaus på en timme fick jag veta, där efter skulle vi komma överens om en ny tid för att gå igenom mina resultat. Logopeden sa även att vi kommer ta flera pauser mellan testen för att mitt huvud skulle få vila. Logopeden gick igenom vad vi skulle göra idag så jag visste vad som skulle komma. Hen skulle utöver min förmåga att se tal även se om jag har en dysleksi då det brukar vara vanligt i kombination med dyskalkyli.

Jag minns inte ens i vilken ordning vi gjorde de olika testen - det var så många. Allt ifrån att lösa tal med huvudräkning på tid till att avgöra hur många prickar en cirkel på skärmen visade, räkna 3 steg upp från 786 (jag fick fråga 4 gånger vilket tal jag skulle börja på, det satte sig inte i huvudet på mig), räkna 4 steg bakåt från 1001, få en text läst för mig och sedan återberätta den, avgöra vilket av två tal som var störst, arbetsminnet fick rejäla prövningar då hen dels sa ord jag skulle upprepa både i ordningen hen sa och bakvänt, vi testade även med tal, jag fick även titta på figurer på ett papper för att sedan hitta rätt formation på nästa papper där det fanns 5 olika formationer, läsa en text och skriva ut överhoppade ord, lösa matteuppgifter utskriva i text där jag fick ha miniräknare till hjälp (inte för att det gick så mycket bättre), rita ut tider på klockan, på en linje som gick från 1 - 10/100/1000 skulle jag sätta ut tal så som 8, 76, 805 osv (hej och hå vad fel det blev) och säker ett 10-tal tester till som mitt huvud inte kan minnas.

Jag tog få och korta pauser men kände redan efter de första 2-3 testen att detta skulle bli bra mycket tuffare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har haft huvudvärk många gånger, men nu värkte min hjärna av ansträngningen och koncentrationen.

Efter sista testet frågade logopeden mig om jag kunde tänka mig att ta en promenad så att hen kunde rätta det sista av mina test så jag skulle slippa komma tillbaka. Vi hade varit så snabba så hon hade hunnit rätta flera test. (Den logiken förstår jag inte riktigt). Men visst kunde jag låta henne rätta grejerna.
Jag blev akut nervös och kissinödig. Nu skulle jag alltså få min dom.

Dum i huvudet - eller hade jag dyskalkyli?

Jag tuggade frenetiskt på ett äpple och svettades floder.

Så kom hon till väntrummet och sa att hon var klar. Jag ville bara fly, jag ville inte veta helt plötsligt. Jag som hade tänkt fuska i förväg på testen för att verkligen få diagnosen hade upptäckt att det dels var ganska så knepigt att fuska när jag faktiskt inte kunde se svaren. I vissa test hade jag känt att det gick för bra, att jag nog hade kläm på det dära ändå. (oj så fel jag hade!).

På darriga ben följde jag efter henne in i rummet igen, satte mig ner och fick direkt veta att jo, jag har dyskalkyli utan minsta tvekan.
Den lättnaden och glädje jag kände då var enorm. Jag är inte dum i huvudet!
Logopeden verkade nästan förvånad över min reaktion men jag bara flinade. Nu har jag rätt till hjälp. Nu är jag ett litet litet steg närmare att nå min dröm.

Hon visade mig ett diagram och gick igenom de olika staplarna och kurvorna och förklarade vad de betydde. När det gäller läsning, ordförståelse och texter har jag inga problem alls utan ligger bland de 4% i min referensgrupp som har bäst förståelse. Hen hade tydligen aldrig testat någon som läste så fort som jag och samtidigt förstod vad som läst.
När det kom till dyskalkylin och siffror tillhörde jag den grupp om 2% med sämst resultat. Fint det!

Hen kommer skriva ett utlåtande med vad vi testat och mina resultat samt en rekomendation till det stöd jag behöver. Bla. enskild undervisning eller undervisning i liten grupp, ingen tidspress vad gäller prov och gärna att jag får ha med mig en mattebok med exempel för jag kommer aldrig kunna memorera dem, att jag tillsammans med en specialpedagog skriver ner olika regler, att jag använder en miniräknare där jag ser vilka tal jag skrivit in för att mitt arbetsminne är så dåligt att jag tappar bort mig och måste börja om samt att jag inte ska lägga tid på att lära mig multiplikationstabellen - för jag kommer aldrig kunna lära mig den.


Allt som allt är jag väldigt tacksam och lättad. 












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar