fredag 12 april 2013

Nytt vägskäl


Man kommer förr eller senare till en punkt i livet där man tvingas stanna upp och känna efter. Är detta bra? Fungerar det? Mår jag bra? Trivs jag? Vill jag göra detta? Om inte, vad vill jag göra då? 
Jag har nått dit nu, något oväntat måste jag medge. Mitt jobb är fantastiskt och jag älskar det. Tyvärr ger det mig inte en tillräckligt stor mental utmaning längre varpå jag beslutat mig för att söka mig vidare. Vidare till jobb som erbjuder arbete måndag-fredag, inga helger, inga kvällar och inga sovande nätter. Rutiner och trygghet. Bara bra saker. 

Jag har även nått en ganska ytlig punkt i mitt yrkesval. Jag som har en speciellt anpassad garderob med kläder jag bara har på jobbet. Det är en gaska tråkig hög med kläder. Två par byxor, en tjockare tröjor och fem-sex toppar i olika färger med den gemensamma nämnaren att de är mer bekväma än snygga. Alla kläder är oerhört praktiska och slittåliga. Sanningen är ju den att jag aldrig vet hur mina arbetspass kommer se ut i förväg, den stora charmen med att jobba med människor är ju det oförutsägbara även om vi bygger upp rutiner. Nu, nu längtar jag efter att kunna ha en klänning på mig eller kanske en kjol. Utan att tänka på att ha fickor för nycklar och småsaker, hur det går att städa i dem och hur de skulle se ut efter att jag tvättat dem många gånger (för att inte sprida bakterier) eller för att få bort fläckar som lätt uppkommer. 

Jag är redo för min nästa utmaning. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar